Smygtitt....

Ett litet smakprov på vad som väntar! Jag och Nora har äntligen hittat vår gemensamma lägenhet! Och gissa vad - vi får den! Den är så fin och fräsch!

Det blev ändring i planerna på grund av att hyresavtalet med den första lägenheten var lite väl åt skogen... Skulle ha hamnat att hyra den minst i två år... Så vi sket i det hela!

Imorgon är det till all lycka FREDAG, och äntligen får jag spendera tid med älskade Lipi, samt träffa min kära familj! Jag är verkligen på gott humör! :)

EDIT: Ni får fortfarande ha lite överseende med utseendet här på bloggen, håller på och finslipar. Fortfarande.

Faffa är i himlen.

Igår var det en vacker, klar och varm kväll. Jag krattade löv och njöt av det vackra vädret, helt ovetande av de sorgliga nyheterna. Mitt i mitt krattande var det som det som om jag stannade upp för en stund, fick en konstig känsla, och fortsatte. Kan inte riktigt begripa vad det riktigt var.

Vi gick in lite senare, öppnade varsin öl och skulle småningom börja se på en film. Jag hade haft min telefon inomhus, så jag tog upp den och såg att jag hade fått ett meddelande.

I meddelandet stod det, som jag på sätt och vis hade varit beredd på i flera dagar. Min faffa levde inte mera. Känslan var ändå obeskrivlig. En stor sorgevåg som sköljde över en. Går nog inte att förklara...

Tidigt i morse körde pojkarna ner till södra Finland för en ny arbetsvecka. Jag sov vidare ända till klockan elva, på grund av sömnbrist. I dag på dagen hade vi utsjungning åt faffa vid ålderdomshemmet. Sen var det kaffe och dopp vid fammos. Jag misstänker att det kommer att bil en tung vecka. Men som jag har sagt, livet ger och livet tar. Vila i frid, kära faffa!

03 Your parents

Som ni säkert förstår är han till vänster min pappa och hon till höger min mamma...
Nej, men skämt åsido. Ungefär såhär ser de ganska ofta ut på vardagarna.

Vi kan börja med mamma. Hon är extremt djurintresserad och motionerar som en tok. Mamma är den som är pedanten i huset. Hon är noggrann med mycket och trivs när hon har koll på saker och ting. Min mamma är en mycket känslosam och snäll person. Det är oftast mamma jag pratar med när det kommer till känsligare saker. Mamma arbetar som piano,- och sånglärare.

Pappa som också är musiker, undervisar typ hälften av Kokkolas ungar i piano och gitarr. Där tog jag ju i lite, men många hursomhelst! Dessutom spelar han ganska mycket på olika keikkor. Pappa vill ofta vara en riktig "kara-kaar". Detta innebär att han ofta spenderar sin lediga tid på att cirkla ved, köra traktor eller mönkijä. Då fylls testosteronkvoten...! Pappas humor är ett kapitel för sig! Han har varit med i många revyer och teatrar genom åren. Där passar han bra tycker jag!


Jag har påverkats mycket av mina föräldrar. Bland annat så har jag fått inspiration till läraryrket. Dessutom är det på grund av dem som mitt musikintresse har kommit till. Eller nja, det har nog alltid funnits! Men i alla fall så har det minsann varit till min fördel! Tack vare pappa så kan jag och min syster fixa och dona med lite praktiskare saker. Då vi var mindre inbillade pappa oss att vi var pojkar. Hur smart är det?! Hur som helst så är jag tacksam!