Befinner mig största delen av min tid denna vecka, i en sorts studiebubbla. De enda undantagen då jag kommer ut en sväng, är då jag skall äta, gå på gymppapass eller sova. Det betyder i praktiken att jag inte umgås speciellt mycket. Jag kom just från pilatespasset vid Academill, och skall varva ner lite, och sen börja läsa på nytt. På basis av att jag kollat parallellklassens tentresultat har jag konstaterat att fredagens tent inte kommer att bli enkel.
Så he om he. Nu skall jag fortsätta en stund.
onsdag 31 oktober 2012
måndag 29 oktober 2012
Hepar
Idag gjorde jag en alldeles förskräcklig återupptäckt: jag hade förträngt hur otroligt äckligt lever är. Jag åt nämligen leversås av misstag, vid mentala enheten vid Roparnäs och mår ännu illa fast det har gått många timmar sen dess. Jag fick lämna allt, petade bara i mig potatisarna och lite sallad.Och jag är ju nästan aldrig petig med maten! Men idag var det nära till att dyka med huvudet före i wc-byttan, kan jag intyga. Usch.
Jag kan ärligt erkänna, jag hatar verkligen inälvsmat. Levern är ett utrensningsorgan och ej ämnat som människoföda. Konsistensen, sötman, strukturen - fyfan! Och då man ännutill har såna här bilder i huvudet blir det hela inte mycket bättre... Gonatt på det hörni! Ska försöka äta lite mandarin...
Jag kan ärligt erkänna, jag hatar verkligen inälvsmat. Levern är ett utrensningsorgan och ej ämnat som människoföda. Konsistensen, sötman, strukturen - fyfan! Och då man ännutill har såna här bilder i huvudet blir det hela inte mycket bättre... Gonatt på det hörni! Ska försöka äta lite mandarin...
fredag 26 oktober 2012
Snart norrut
Jag har lite dötid här i skolan nu faktiskt. Sitter här vid datorn i mina vita arbetskläder och knallorangea crocs. Ser lite sådär suspekt ut. Håltimmar och fredagar är ingen trevlig kombination, men snart får man ju ändå köra iväg hemåt. Ett pass i vårdens grunder om en liten stund, så är vi klara för den här veckan. Visst, man kunde ju ha åkt hem redan igår, men det är ju lite emot min nya image, dvs. "hikipinko".
Nä, nu ska jag sluta skoja på min egen bekostnad och traska iväg till vårdklassrummen. Jag undrar faktiskt vad vi skall göra idag. Hoppas på något häftigt...
Men trevlig helg på er alla!
Nä, nu ska jag sluta skoja på min egen bekostnad och traska iväg till vårdklassrummen. Jag undrar faktiskt vad vi skall göra idag. Hoppas på något häftigt...
Men trevlig helg på er alla!
torsdag 25 oktober 2012
Jag kan faktiskt vara positiv.
Så jag skall till en början berätta för er att jag klarade anatomitenten! Med ett riktigt gott vitsord dessutom. Jag har tillåtit mig själv att vara stolt. För det är jag faktiskt värd nu. Det lönar sig att läsa!
Jag borde egentligen gå och lägga mig. Är alldeles mjuk i skallen efter ett långt och varmt bad och mina vader värker av all träning den här veckan. Idag var det zumba på schemat, så nu blir det viloperiod från allt sådant. Ända tills måndag. Man ska ju inte ta livet av sig då man inte är riktigt van ännu, bättre att vara lite försiktig i början. Det känns i kroppen att den är ovan med den här chockbehandlingen.
Jag har faktiskt en period då jag är nöjd över mig själv och vad jag har åstadkommit. Man får ha det, försöker jag intala mig själv. Och att jag ännu till har varit på jobbet mellan varven gör mig lite extra glad. Tänk då det jämnt skulle rulla på så här bra. Att det inte kommer att göra det, är ju ändå gudasanning. Så därför njuter jag då jag en gång kan.
Men en gudasanning till: det är ju faktiskt fredag imorgon! Och jag ska faansåseeket köra hemåt.
Jag borde egentligen gå och lägga mig. Är alldeles mjuk i skallen efter ett långt och varmt bad och mina vader värker av all träning den här veckan. Idag var det zumba på schemat, så nu blir det viloperiod från allt sådant. Ända tills måndag. Man ska ju inte ta livet av sig då man inte är riktigt van ännu, bättre att vara lite försiktig i början. Det känns i kroppen att den är ovan med den här chockbehandlingen.
Jag har faktiskt en period då jag är nöjd över mig själv och vad jag har åstadkommit. Man får ha det, försöker jag intala mig själv. Och att jag ännu till har varit på jobbet mellan varven gör mig lite extra glad. Tänk då det jämnt skulle rulla på så här bra. Att det inte kommer att göra det, är ju ändå gudasanning. Så därför njuter jag då jag en gång kan.
Men en gudasanning till: det är ju faktiskt fredag imorgon! Och jag ska faansåseeket köra hemåt.
onsdag 24 oktober 2012
Om ett hälsosamt leverne
Då man studerar vård så börjar man se på sin kropp (och andra människors också, tyvärr) från en lite annan synvinkel än tidigare. Det tror jag att andra sjukskötare kan hålla med mig om. Och då man dessutom vårdar äldre människor så lägger man tyvärr ofta märke till vilka som har skött om sin kropp bra och vilka som levt ett mer stilla liv och ätit mycket vitt mjöl, fett och socker till vardags.
Det är ju ingenting nytt som jag babblar om, men jag tycker personligen att det bara blir mer och mer aktuellt med tiden. Och hur lätt är det inte att falla tillbaka i soffliggar-fällan igen. Men det är lika tungt att ta sig upp därifrån varenda gång. Jag har haft en soffliggarperiod nu, det märks verkligen. Man känner sig så där plöfsig. Man är inte så slank som förr, men inte heller ännu småfet. Men om man fortsätter så är man småfet i ett huj. En definition på ordet plöfsig alltså.
Den här veckan har jag tagit mig själv i kragen på nytt. I lördags blev det en dryg timmes powerwalk, igår en timmes intensiv cirkelträning och idag en timmes pilates för första gången i mitt liv. Och jag rekommenderar faktiskt pilates, det är tungt och effektivt fast övningarna är enkla. Orkar jag ännu med zumba imorgon så är min jag klar för den här veckan. Det är nästan bäst att rivstarta lite, så går det undan. Och jag har verkligen bra här i Vasa då jag har 800 m till ÅA, där alla dessa äger rum. Och ännu bättre då man alltid är i gott sällskap!
Förresten: Utmana er själva och pröva denna övning! Det går faktiskt, men är tungt!
Det är ju ingenting nytt som jag babblar om, men jag tycker personligen att det bara blir mer och mer aktuellt med tiden. Och hur lätt är det inte att falla tillbaka i soffliggar-fällan igen. Men det är lika tungt att ta sig upp därifrån varenda gång. Jag har haft en soffliggarperiod nu, det märks verkligen. Man känner sig så där plöfsig. Man är inte så slank som förr, men inte heller ännu småfet. Men om man fortsätter så är man småfet i ett huj. En definition på ordet plöfsig alltså.
Den här veckan har jag tagit mig själv i kragen på nytt. I lördags blev det en dryg timmes powerwalk, igår en timmes intensiv cirkelträning och idag en timmes pilates för första gången i mitt liv. Och jag rekommenderar faktiskt pilates, det är tungt och effektivt fast övningarna är enkla. Orkar jag ännu med zumba imorgon så är min jag klar för den här veckan. Det är nästan bäst att rivstarta lite, så går det undan. Och jag har verkligen bra här i Vasa då jag har 800 m till ÅA, där alla dessa äger rum. Och ännu bättre då man alltid är i gott sällskap!
Förresten: Utmana er själva och pröva denna övning! Det går faktiskt, men är tungt!
måndag 22 oktober 2012
Dagens bästa!
This made my day: självaste Dr. Gregory House (Hugh Laurie) sitter bakom pianot och sjunger en av de absolut bästa soullåtarna!
Vissa människor är verkliga multitalanger! För er som vill bli förvånade några gånger till kan ni söka efter Johnny Depp eller Bruce Willis. Fantastiskt!
Nu skall jag ge mig på Anatomipapprena, rond 2 för idag. Sen får det räcka. Hinner ännu läsa imorgon före tenten eftersom den börjar på eftermiddan. Saan er daan på stickå.
Vissa människor är verkliga multitalanger! För er som vill bli förvånade några gånger till kan ni söka efter Johnny Depp eller Bruce Willis. Fantastiskt!
Nu skall jag ge mig på Anatomipapprena, rond 2 för idag. Sen får det räcka. Hinner ännu läsa imorgon före tenten eftersom den börjar på eftermiddan. Saan er daan på stickå.
måndag 15 oktober 2012
Gray's Anatomy
Detta är en av många kroppsdelar jag pluggar på denna vecka. Intressant då man äntligen börjar se sambanden mellan engelska och latin. Invecklat men givande!
Bild lånad från Wikipedia/Gray's Anatomy
fredag 12 oktober 2012
tisdag 9 oktober 2012
We love food.
Matbloggen uppdaterar igen! Vi äter nämligen så fint på Skolhusgatan nu för tiden. Vad är bättre än lite vardagslyx?
 |
| Oxfilé i rödvinssås och klyftpotatis. N:s snälla mor hade skickat med köttet o. såsen. Underbart gott! |
 |
| Dessert: Brända bananer i ugn med choklad och vaniljglass. Ser rätt förfärligt ut men ack, så gott! |
 |
| Dagens: Ugnslax med potatis/morotmos och gräddfilssås. (Potatisarna är Kokkolabor) |
torsdag 4 oktober 2012
Kära FPA.
Nu är jag så förbannad som man bara kan bli vid ett enda tillfälle: Som då det dimper ner två vita kuvert genom postluckan, märkta med FPA.
De vill ha tillbaka exakt 331 € av mig eftersom jag inte längre studerar vid Åbo Akademi. Breven kommer också från ÅA:s studiestödsnämnd på Tavastgatan i Åbo.
Det har tydligen inte räckt med två samtal till ÅA för att få dom att förstå att jag verkligen inte har någonting att göra med dem mera. Att jag skriver ut mig. Det har tydligen inte heller räckt med att säga upp studiestödet till Kela så fort jag slutade där. Och det har tydligen inte heller heller räckt med att jag i egen hög person, stegat in på FPA:s kontor och gjort en helt ny ansökan tillsammans med en kanslist där och skrivit uttryckligen på blanketten att jag studerar vid Novia. Jag blir galen!
Ringde på en gång till FPA:s kundtjänst och kom faktiskt fram efter några minuter av väntande. En kvinna svarade. Hon var väldigt kort i tonen, lite fräck och fick mitt ärende att låta väldigt onödigt. Enligt henne var allting okej. De hade tagit ett nytt beslut som de inte hade hunnit posta åt mig. Hur svårt kan det vara att inte posta ett beslut som är helt fel då? Då det säkerligen står klart och tydligt på mina personliga sidor att jag inte alls studerar hos ÅA längre. Hur svårt kan det vara?
Det är ju nog ändå jättefint att vi som studerar får bidrag av staten så att vi skall klara oss med nöd och näppe. Jag är tacksam, misstro inte. Men min åsikt är bara den att det här systemet är halvt åt helvete! Skicka brev hit, brev dit. På Kela sparar man inte på papper minsann! Och man tar inte reda på vad som egentligen gäller, förrän man skickar ut ett helt felaktigt brev på en faktura på hundratals euro bara sådär.
Ja, överallt skulle man behöva vara. Nu har jag lugnat ner mig. Hoho. Skönt att få skriva av sig.
De vill ha tillbaka exakt 331 € av mig eftersom jag inte längre studerar vid Åbo Akademi. Breven kommer också från ÅA:s studiestödsnämnd på Tavastgatan i Åbo.
Det har tydligen inte räckt med två samtal till ÅA för att få dom att förstå att jag verkligen inte har någonting att göra med dem mera. Att jag skriver ut mig. Det har tydligen inte heller räckt med att säga upp studiestödet till Kela så fort jag slutade där. Och det har tydligen inte heller heller räckt med att jag i egen hög person, stegat in på FPA:s kontor och gjort en helt ny ansökan tillsammans med en kanslist där och skrivit uttryckligen på blanketten att jag studerar vid Novia. Jag blir galen!
Ringde på en gång till FPA:s kundtjänst och kom faktiskt fram efter några minuter av väntande. En kvinna svarade. Hon var väldigt kort i tonen, lite fräck och fick mitt ärende att låta väldigt onödigt. Enligt henne var allting okej. De hade tagit ett nytt beslut som de inte hade hunnit posta åt mig. Hur svårt kan det vara att inte posta ett beslut som är helt fel då? Då det säkerligen står klart och tydligt på mina personliga sidor att jag inte alls studerar hos ÅA längre. Hur svårt kan det vara?
Det är ju nog ändå jättefint att vi som studerar får bidrag av staten så att vi skall klara oss med nöd och näppe. Jag är tacksam, misstro inte. Men min åsikt är bara den att det här systemet är halvt åt helvete! Skicka brev hit, brev dit. På Kela sparar man inte på papper minsann! Och man tar inte reda på vad som egentligen gäller, förrän man skickar ut ett helt felaktigt brev på en faktura på hundratals euro bara sådär.
 |
| Hittade en lämplig bild på Google, tagen från en viss grannstad till Kokkola... |
Ja, överallt skulle man behöva vara. Nu har jag lugnat ner mig. Hoho. Skönt att få skriva av sig.
onsdag 3 oktober 2012
Onsdag!?
Äntligen ett skolarbete mindre! Hatar verkligen då man känner att de smått trycker på. Jag och H gjorde idag färdigt ett halvhjärtat arbete om hur det är att höra till Islam. Jag kom fram till en ganska intressant grej gällande religion. Nu är jag ju inte alls så insatt i kristendomen och bibeln och sånt, men ändå ganska intressant hur lika koranen och bibeln är. Men he om he. Någon mer insatt kan ju rätta mig om jag har jättefel här nu.
Kämppis N åkte hemåt idag så jag är ensam resten av veckan. Men på tal om ensamhet så fick jag lust att bege mig ut och cykla lite och fick den finfina idén att cykla till Hotell Vallonia för att hälsa på pojkarna som bor där eftersom de jobbar i Vasa. Tog ungefär 15 minuter att trampa iväg dit. Satt i hotellrummet och kollade på ett par Simpsonsavsnitt och trampade iväg hemåt. Nu är dagskvoten av cyklande fylld tror jag! Blev 18-20 kilometer idag uppskattar jag. Och så långt har jag verkligen inte tvingat min egen kropp på ett bra tag kan jag intyga!
Är fast besluten att få bättre kondition framöver. Den sjönk ganska rejält sedan jag slutade bygga och har inte riktigt kommit tillbaka alls sen dess. Och det är ändå mer än ett år sedan jag slutade. Jag tror verkligen på att man orkar bättre med skolan och allt annat ifall man har en bra kondition. Och annars hålls bättre i skick. Och jag vill komma till det skedet då jag inte längre är svettig då jag är framme i skolan på morgnarna. Det är bara liksom otrevligt.
Kämppis N åkte hemåt idag så jag är ensam resten av veckan. Men på tal om ensamhet så fick jag lust att bege mig ut och cykla lite och fick den finfina idén att cykla till Hotell Vallonia för att hälsa på pojkarna som bor där eftersom de jobbar i Vasa. Tog ungefär 15 minuter att trampa iväg dit. Satt i hotellrummet och kollade på ett par Simpsonsavsnitt och trampade iväg hemåt. Nu är dagskvoten av cyklande fylld tror jag! Blev 18-20 kilometer idag uppskattar jag. Och så långt har jag verkligen inte tvingat min egen kropp på ett bra tag kan jag intyga!
Är fast besluten att få bättre kondition framöver. Den sjönk ganska rejält sedan jag slutade bygga och har inte riktigt kommit tillbaka alls sen dess. Och det är ändå mer än ett år sedan jag slutade. Jag tror verkligen på att man orkar bättre med skolan och allt annat ifall man har en bra kondition. Och annars hålls bättre i skick. Och jag vill komma till det skedet då jag inte längre är svettig då jag är framme i skolan på morgnarna. Det är bara liksom otrevligt.
måndag 1 oktober 2012
Couldn't have said it better
Här är den, musikvideon som verkligen satte guldkant på min dag. Meat Loaf i all ära, njut!
Tryck här ifall inte videon kommer upp här i bloggen: http://www.youtube.com/watch?v=zCKN7XqSQw8&feature=related
Tryck här ifall inte videon kommer upp här i bloggen: http://www.youtube.com/watch?v=zCKN7XqSQw8&feature=related
Måndag
Åter har en ny vecka börjat. Jag blir nästan lite förvånad över hur fort tiden går just nu, med tanke på alla tenter och grejer man borde läsa väldigt bra på. Men vill man så kan man!
Jag kom hit till Vasa alldeles nyss, i sällskap av två Terihusmontörer varav den ena var min bättre hälft. Jag är alltså första veckan någonsin utan bil i Vasa och ser det som en utmaning, samt ett tillfälle att spara typ en halv tank bensin. Hoppas på bra väder så att jag inte behöver se ut som en dränkt katt då jag kommer trampandes till skolan!
Min bättre hälft kan allt kan jag intyga. I lördags bytte han till nya däck på mina gamla fälgar eftersom de för länge sedan var bötesringar. Och hur smidigt som helst då man har bekanta som har egen verktstad. Dessa underbara händiga män. Alla borde ha en sådan. Vi kvinnor kan ju också en hel del, men att behärska en däckbytesmaskin (eller vad det heter) som verkar livsfarlig är nog en sådan sak som jag inte så hemskt gärna vill befatta mig med. Skönt med sprillans nya däck under.
Under den senaste veckan och under helgen har det skett en hel del hemskheter i trafiken här i trakten.Och alla de förolyckade gick bort alldeles för unga och lämnade familjer och släkt kvar. Då man läst om allt detta på tidningarna känns plötsligt ens egna små problem som bagateller. Och utan att känna till exakt hur dessa olyckor gick till vill jag bara säga detta, som jag hoppas att är självklartheter för de flesta:
1. Använd säkerhetsbälte. Ifall man inte lärt sig krävs det väl en dikeskörning eller två för att fatta. Men då kan det vara för sent. Det tar typ 1,2 sekunder att knäppa fast det. Så mycket extratid har man nog.
2. Kör inte om då det kommer bilar emot och inte heller i en kurva eller uppförsbacke. Det är ju som att leka rysk roulette. Kan bevittna en hel del med mina 30 000 km i året på vägarna....
- Och en sista sak: Skiljs alltid från dina nära och kära som vänner. Jag vet att det låter dramatiskt, men det är fakta. Man kan aldrig veta hur nästa dag ser ut. Det fick jag inse i somras. Det blev jag även påminnd om den här veckan. Ta hand om varandra!
(Båda bilderna lånade från Google)
Jag kom hit till Vasa alldeles nyss, i sällskap av två Terihusmontörer varav den ena var min bättre hälft. Jag är alltså första veckan någonsin utan bil i Vasa och ser det som en utmaning, samt ett tillfälle att spara typ en halv tank bensin. Hoppas på bra väder så att jag inte behöver se ut som en dränkt katt då jag kommer trampandes till skolan!
Min bättre hälft kan allt kan jag intyga. I lördags bytte han till nya däck på mina gamla fälgar eftersom de för länge sedan var bötesringar. Och hur smidigt som helst då man har bekanta som har egen verktstad. Dessa underbara händiga män. Alla borde ha en sådan. Vi kvinnor kan ju också en hel del, men att behärska en däckbytesmaskin (eller vad det heter) som verkar livsfarlig är nog en sådan sak som jag inte så hemskt gärna vill befatta mig med. Skönt med sprillans nya däck under.
Under den senaste veckan och under helgen har det skett en hel del hemskheter i trafiken här i trakten.Och alla de förolyckade gick bort alldeles för unga och lämnade familjer och släkt kvar. Då man läst om allt detta på tidningarna känns plötsligt ens egna små problem som bagateller. Och utan att känna till exakt hur dessa olyckor gick till vill jag bara säga detta, som jag hoppas att är självklartheter för de flesta:
1. Använd säkerhetsbälte. Ifall man inte lärt sig krävs det väl en dikeskörning eller två för att fatta. Men då kan det vara för sent. Det tar typ 1,2 sekunder att knäppa fast det. Så mycket extratid har man nog.
2. Kör inte om då det kommer bilar emot och inte heller i en kurva eller uppförsbacke. Det är ju som att leka rysk roulette. Kan bevittna en hel del med mina 30 000 km i året på vägarna....
- Och en sista sak: Skiljs alltid från dina nära och kära som vänner. Jag vet att det låter dramatiskt, men det är fakta. Man kan aldrig veta hur nästa dag ser ut. Det fick jag inse i somras. Det blev jag även påminnd om den här veckan. Ta hand om varandra!
(Båda bilderna lånade från Google)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)