Mycket på gång

Jag hinner inte riktigt med. Nu i skrivande stund är klockan tre före tolv på natten och jag känner att jag äntligen börjar varva ner efter kvällsskiftet. L har börjat montera Terihus igen, så han är i Nokia den här veckan. Blandade känslor. Saknaden är trots allt stor då man har varit sambosar på heltid igen, nu i över två månader.

Men ensam har jag ändå inte känt mig. Jag har kursat, jobbat, ordnat och fixat och försökt ta lite sol däremellan. Imorgon ska jag försöka hinna hjälpa till hemma i Pera inför E's kommande examensfest. Är för tillfället väldigt tacksam att jag inte bor under samma tak som dem, minns själv stressen över allting då jag för flera år tillbaka tog min husbyggnadsexamen.

På söndag byter jag verkssamhetsställe för jobbet, för en månad. Arbetsgivaren är den samma, men arbetet är lite mer omväxlande mot det nuvarande. Ska vara på Sandbacka vårdcenter, samma ställe som jag gjorde min praktik på. Jag vet att det blir nyttigt och lärorikt. Och betydligt svalare, än att sitta i sin lilla Corolla mellan klienterna.

På fredag ska jag äntligen och ta bort stygnen jag har på kinden. Det är skönt må jag säga. Som vanligt då man har stygn kliar det något fruktansvärt och jag är rädd att jag skrapa sönder kinden på natten då jag sover. Som tur har det inte ännu hänt.

He om he.

Tankar

Det händer sig att man är ensam hemma, i mitt fall fixar jag på med att tvätta fönstren, före kvällsskiftet börjar. Och ens funderingar blir väldigt djupa, på samma gång man håller på och donar. Det är funderingar om livet, döden, etiska grejer, personliga saker, vänskap, hat... Listan blir lång. Det kommer flashbacks från förra sommaren. Minnen och tankar som väcks till liv. Man frågar sig själv, vad höll jag på med riktigt? Fem före att köra slut på sig själv. Miste en av de viktigaste personerna i mitt liv och höll huvudet ovanför vattenytan. Var engagerad i tusen olika saker, på samma gång man jobbade 110% med all övertid inräknad.

Och i samma svep kommer jag fram till det att det nog var ett smått mirakel att jag överhuvudtaget kom in till "sjukis". Såg verkligen inte läraren som intervjuade mig, den sönderstressade, oroliga människan som spelade så humoristisk, självsäker och trygg? Är jag verkligen en så bra skådespelerska eller hade jag bara tur? Många frågor som jag säkert aldrig får svar på.



Jag gick igenom lite bloggar i morse och hittade den här texten på Lindas Lantliga (hennes blogg är ack så mysig!)

"Livet är inte alltid en dans på rosor. Ibland känns det som om jag har underlag till att skriva en hel bok om livets alla sidor. Så mycket att vara tacksam för, på samma gång som det finns så mycket att fundera på. Så mycket så jag får ont i magen.

Att försöka vara alla till lags har jag slutat med för länge sedan. Att kämpa så man nästan slår knut på sig själv, utan att mötas av ett uns av tacksamhet är inte mera my style. Men i alltför många år höll jag på så.

Att veta vem ens sanna vänner är. En så underbar sak som att få barn, visar tyvärr också baksidan av de vänner som inte är sanna. Men då är det ju heller inga vänner.

Att många verkar tro att livet är som en bok med glansbilder. Och de som har de vackraste bilderna vinner. Ytan ska vara perfekt, och vad som döljer sig där bakom ska man inte visa.
Att jag på min blogg visar bilder av ett välstädat hem, betyder inte att det inte finns skit i hörnen även hos oss. Det hoppas jag att alla förstår. Många ifrågasätter att jag hinner handarbeta. Men, det är bara hur man prioriterar. Istället lämnar disken den kvällen, och någon kvällslänk tar jag aldrig.

Att vara sann mot sig själv. Älska det man älskar. Hata det man hatar. Att gråta när man är ledsen och skrika när man är arg. Är jag sann mot mig själv och andra människor, vet jag att jag alltid gör det jag tycker är rätt. Jag behöver inte ångra något, och kan stå för det jag gjort och gör.

Att man aldrig kan skämma bort någon med för mycket kärlek. Man ska inte skämma bort sina barn, eller någon annan med för mycket prylar. Då mister de saker man redan har sitt värde. Det håller säkert de flesta med om. Men kärleken är det helt tvärtom med, där är det bara att ösa på allt man har.  Ett av mina favoritcitat är "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek. Så kommer folkvettet av sig själv." Av Astrid Lindgren.

Att älska så mycket så man blir rädd för livet. Helst skulle jag låsa in mig och de mina i en bunker. Där skulle vi sitta skyddade för livets faror, och bara älska varandra dag ut och dag in. Allt fruktansvärt som kan hända skrämmer skiter ur mig. Varje dag. "

He byri ta se.

Kanske den svåraste kursen hittills blev idag godkänd. Otroligt skönt. Känns så bra! Nu är det bara en fjuttig finskakurs kvar att tenta bort, samt att få studiepoängen som kommer från sommarjobbet. Så är liksom första året i sjukis ett minne blott. Två och ett halvt år kvar då bara.

Annars då. Studerar faktiskt även här hemma, men detta i form av en läkemedelsskolning som är ordnad av arbetsgivaren, som alla hemhjälpare, närvårdarstuderande samt sjukvårdarstuderande måste gå. Föreläsaren är superbra, vilket är tur, eftersom det mesta vi haft om har varit repetition för oss som studerar. Skulle enkelt bli tråkigt annars.

Kära mor fyller även 50 år idag och hon och pappa drog iväg till Köpenhamn några dagar. Kanske för att slippa bli uppvaktad? Men vi har gjort en mycket trevlig överraskning åt henne. Hon får se den då hon kommer hem... Även min syster kommer att firas i månadsskiftet, eftersom hon då kan titulera sig som restaurangkock.

Igår var jag på en minioperation, för att få borttaget ett födelsemärke på kinden. Hade en väldig tur, eftersom läkaren var plastikkirurg. Nu menar jag inte att jag fick något gratis facelift (höhö), men hennes sutureringsteknik var så bra att det inte kunde bli bättre, enligt sköterskorna som stod runt mig och tittade på hennes arbete. Som tur hinner stygnen borttas före E's examensfest.




Sådant här hos oss.

Söndag kväll

En mycket bra pingstsöndag börjar lida mot sitt slut. Har njutit av värmen, levt riktigt villaliv, ätit gott och hjälpt mommo med ett och annat. Allt detta i sällskap av min bättre hälft. Skönt att få ta det lugnt och bara vara, efter flera veckors slit och släng. Knappt så vi har sett varandra under dessa vardagar.

Här sitter jag nu i kvällssolen på vår terass, och försöker blöta loss den gröna färgen på mina hälar. En dags barfotatrampande på nyklippt gräs har satt sina spår. Konstaterar nöjt att denna helg verkligen inte har slösats bort på soffan inomhus.

Igenkänningsfaktor

Klänningsgalen

Alltså. Titta. Va fin! Klänningen kommer från märket Lavand och hittas HÄR. Ett tips till någon som vill ha en klänning som inte alla andra ännu har! Finns även i laxrosa. Har faktiskt inte ens hittat en googlad bild på någon som bär denna klänning, så den lär vara rätt så ovanlig ännu.

Upptäckt

Jag vilade mitt trötta, smått värkande huvud genom att gå igenom lite inredningstidningar, och hittade denna lampa. Gyro Lamp från tillverkaren Artwood. (Okristligt dyr.) Rustik, faktiskt smått kyrklig, men ändå rätt rå. Passar därför ihop med någonting lite sirligare. Tänk den ihop med ikeas vita ektorpsoffor. Kan någon snäll svetsa ihop en sådan här?

 

Lampan in action.

Bilderna lånade från google.