Snörvlande moraltant i farten

Det är nog flera år sedan jag var sjuk två gånger under samma höst, men idag kom undantaget. Ett huvud fullt med snor, en torr hals och måttlig feber. Ska man se det positiva i det hela, kan det konstateras att timingen att bli sjuk passar mig riktigt väl. Denna vecka är helt utan några särskilt viktiga föreläsningar, vilket betyder att jag lugnt kan stanna i säng imorgon. Ovanligt för att vara en högskola - jag vet.

Det börjar bli juletider. Folk är hysteriska över all shopping som skall utföras och stressar sig till perfektion. Det duger inte längre med någon intressant bok och kalsonger. Själv skall jag infinna mig på morgonskift under julaftonen, vilket betyder att jag slipper allt eländigt ställande och dukande och nästintill kan sätta mig vid matbordet vid föräldrarna, strax efter arbetsdagens slut. Tycker det är rätt lyxigt.

Jag har själv märkt en sak. Jag har blivit väldigt anti- allting. En riktig moraltant. Det börjar koka bakom pannbenet på mig, då jag ser 7-åringar peta på sina iPhones, folk som sitter bredvid varandra, men umgås genom att tyst sitta och stirra på varsin pekskärm. Att läsa böcker är numera en ovanlighet. Det är också sällan man se någon ha en gedigen men okomplicerad hobby. Ifall man har det, är det någonting väldigt extremt, som hockey till exempel, eftersom man försöker få en karriär inom det, med det samma.

Har läst flera intressanta artiklar angående dagens mediasamhälle och barnen som växer upp i det. Man menade att vi inte ännu kan se de riktiga följderna, då till och med barn i 3-årsåldern spenderar en stor del av fritiden, med att peka på en platta, eller spela Wii. Man gissar att hjärnan inte utvecklas på samma sätt, och i samma takt som tidigare. DET är skrämmande. Varifrån får barnen inspirationen då, till att sitta och peka sig fram? Från föräldrarna såklart. De är ju de största förebilderna. Det blir fort svårt att motivera läsplatt- och smartphoneförbud på kvällarna, då föräldrarna sitter bredvid varandra i soffan, med varsin platta i famnen. Det ni.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17745738.ab
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/forskolelarm-foraldrar-slapp-mobilen_8657440.svd

Tyckte att jag även läste någonstans att ett litet barn i typ dagisåldern får 19 minuter aktiv tid per dygn, med sin förälder, gentemot Facebook som låg någonstans på 120 minuter per dygn. Kom inte och säg att det här är dagens melodi. Vi har inte ännu sett följderna av det hela. Och för att vara riktigt ärlig, tycker jag att det hela säger sig självt.

Är det bara jag som har tänkt på vilket stor skillnad det är på livet och cyperspacelivet? Jag tror att många glömmer bort det, även jag ibland. Vi är mer intresserade av att hålla koll på vad andra gör och tycker, istället för verkliga livet. Är man dessutom lite blyg i sin natur, är detta ett väldigt bra sätt att få "hållas med i rullarna". Jag tror knappast att någon som ligger på sin dödsbädd, ångrar att dom facebookade för lite. Nu bör jag sluta, förrän detta går till överdrift. Men visst har jag en point?


HÄR HÄR och HÄR finns några artiklar och intressanta diskussioner till, om det finns flera intresserade moraltanter.
 

Just nu

Tiden står stilla. Jag har många inlämningsuppgifter kvar att göra, men det nappar verkligen inte. Tror att det främst beror på att jag är uttråkad. Den enda utmanande grejen med dessa inlämningsuppgifter är att få ihop en text som verkligen kommer från en vettig källa, att orka förklara varenda begrepp, för att nästintill övertala läraren att man nog kan och förstår. Trots att allt egentligen är självklarheter. 

Min personliga åsikt är, att det viktigare med ett bra innehåll, istället för att knåpa ihop många och långa uppgifter som handlar om saker man kan räkna ut själv och logiskt nog förstår. Utmaningar, tack. Inte bara en stor arbetsbörda, innehållande självklarheter som skall benas igenom, bit för bit. Allt tar så länge. I onödan, känns det som. När blir man utexaminerad då? Siktet inställt på hösten 2015... Zzzz...

He om he. Nu blir det lite Grey's anatomy - min räddning i dessa tider.

Studiebubblan

Hej på er, här kommer ett sporadiskt inlägg. Jag har fullt upp i studiernas tecken men försöker hinna med annat. Till exempel som att skolka morgondagens enda lektion och köra iväg norrut, hemåt, om en liten stund. Ibland får man helt enkelt prioritera lite. Missbrukarvård i all ära, men he huvittar int riktigt nu. Vill bara hem för att vara med mannen i mitt liv, få i mig lite avgasfri utomhusluft och gå på minneskonsert, ägnad till en av Kokkolas musiker som även var familjebekant.

Förresten har jag bestämt mig för en sak. Jag har sockerförbud ända till jul. Det behövs, tro mig. Det förbjudna är givetvis godis, men även bulla, söt yoghurt, glass och annat onödigt sliskigt men ändå så fruktansvärt gott. Förstå ångesten. Jag är helt beroende av socker - eller ja, av snabba kolhydrater om vi specificerar lite. Vitt bröd, pasta och ris rekommenderas även att jag undviker. Det borde dock gå smidigare med dessa eftersom jag faktiskt gillar fullkornsgrejer då det kommer till riktig mat.

Jag tycker om mat. All mat. Jag älskar en euron juusto lika mycket som en grekisk sallad. Jag kan med det samma erkänna att jag älskar pizza och annan grillmat. Något fruktansvärt mycket. Det är så sjukt gott.(Vadå leva för att äta?) Men erkänn nu, alla hälsoexperter, att det är det. Men kan även tillägga att jag inte är någon storkonsument. Annars skulle jag ofrivilligt få uppdatera garderoben.

Men nu blir det helt enkelt andra tag. Inga genvägar, bara att köra målmedvetet och smart. Nästa vecka hävs mitt motionsförbud, vilket innebär att jag får börja motionera igen efter en envis influensa.

He var he, nu skall jag krafsa ihop mina grejer som ligger utspridda i lägenheten och köra iväg norrut.

Proo tipp vem ja har druuft et?

Hisan!

Till all lycka kommer han hem på fredag, från sin arbetsresa till Helsingfors. Ibland tror jag att det är bra att riktigt längta efter varandra. Känner mig som ett litet barn som väntar på julafton. Det har på alla sätt och vis varit en lite annorlunda vecka, eftersom jag inte har haft någon skola att tänka på, och endast tillbringat min tid på hemmaplan. Lyckligtvis har jag haft att massor av olika grejer att hålla på med. Och en hel del kaffe har det druckits.

Throwback

En tanke slog mig.. Jag tror att min så kallade blogg, har existerat i cirka tre år. Och före Blogspot, körde jag ett par år på Wordpress. Rätt intressant. Det är mycket som hänt på den tiden.

Jag copypastar ett inlägg som jag hittade. Fnissar lite då jag läser det.

Onsdagen den 27:e oktober 2010

Den här dagen började med diverse missöden.
Det hela började med att jag nästan försov mig... Sen började jag stressa. Och stressen höll tydligen i sig hela morgonen. Detta ledde till att jag drog en elkabel runt en halogenlampa så att den vinkade i golvet. Glaset sprack. Plasten sprack och lampan inuti gick sönder.

Då jag fixade och trixade med att lägga in en ny lampa arbetade jag på en varmluftsblåsare. Bra underlag. Smart som jag var hade jag lagt ner handskarna på den. Och efter en stund hittade jag inte dom! Sökte i säkert 10 minuter. Efter en stund kom jag på att varmluftsblåsaren har en skorsten ovanpå. Som ett stort hål bara. Och dit hade jag ju förstås tappat dom. En meter in i en maskin. Och där var det fullt med sot och aska...

Bara att fiska upp dem. Men armarna räckte inte till.
Vad gör man då? Jo man tar en dammsugare och suger "upp dem"! Men ett par små handskar sugs lite väl enkelt upp. Detta ledde till att jag fick öppna hela dammsugaren och gräva efter handskarna i dammet med mina bara händer!

Det var min morgon i ett nötskal.

_________________________________________________________________

Sådant fick jag liksom lön för. Skulle jag beskriva en strulig arbetsdag i dagsläget skulle det vara helt andra grejer. Och då tyckte man att det där var en jobbig dag. Ha! Då hade jag inte ännu tagit hand om döende och ensamma patienter, känt att jag inte räckt till åt alla, försökt se proffsig ut inför de anhöriga, tvättat prolapser och stomier utan att känna obehag, tröstat olyckliga strokepatienter, och sett vad cancer bokstavligen gör med så många människor. Och så vidare.

Man får perspektiv. På både ett bra och ett dåligt sätt. Tyvärr har jag blivit lite för realistisk. Det är en maktkamp, för att inte bli bitter. Balansen är hårfin. Men på samma gång blir man så mycket bättre på att leva i nuet, att ta vara på tiden man har tillsammans med sina nära och kära. Eftersom man har sett hur fort livet kan ändra riktning, till någonting traumatiskt och ångestfyllt.

Jag har lärt mig våga visa var jag står och vad jag tycker. Jag mår bäst av att vara ärlig mot mig själv, även om det ibland är svårt. Jag får tycka vissa saker är jobbiga. Jag får skippa en ointressant forskningsföreläsning på en fredag, eftersom jag får en extra dag till med mannen i mitt liv. Jag får vara nördig, lära mig alla verksamma substanser i en viss läkemedelsgrupp utantill, bara för att jag vill. Jag får lata mig en hel tisdagskväll på min soffa i Vasa, med chipspåsen på magen och en romantisk film. 

Usch, det blev ett väldigt flummig inlägg. Det är väl så det blir då det är länge mellan skrifvelserna. Jag inleder tredje officiella dagen på mitt "ofrivilligt arbetslösa" höstlov. (Fuck you Kela) Och på programmet står det: förmiddag med mommo & rengöring av grillen. Det räcker för mig. 

Och till sist: bloggar jag ännu här om ytterligare tre år, kommer jag högst troligen att skriva ett liknande inlägg.

Lillördag.

Har fullt upp i skolans tecken som vanligt. Det är krångel med en kommande eventuell utlandspraktik, en hel hög med skolarbeten som väntar på att bli gjorda, tentläsning, föreläsningar, föredrag... Listan är lång. Däremellan har jag förtjänat för mycket pengar i år, om man frågar Kela. Är så vansinnig att det är onödigt att försöka förklara någonting på här bloggen. Tänk er Kalle Anka med rök ur öronen. Ungefär så.

Nåja, det ska ju inte vara lätt att vara studerande, sambo, bosatt i kappsäcken och bilägare på samma gång. Ekvationen ska liksom inte gå ihop, så är det meningen helt enkelt. Dra åpp snåre å gaa vidari heter det. Det är väl såna här saker som får en att bli ännu mer motiverad att komma ut i arbetslivet, att slippa vara studerande helt enkelt.

Så nu får väl lyxfrun också börja leva på makaroner och lördagskorv. Så som det är tänkt att man ska. :) Jag är ju ändå väldigt envis. Så månne inte allt löser sig till sist. Det har det ju hittills gjort. Det är bara så svårt att minnas det.

Det är också viktigt att inte hålla allting så övermäktigt. Det har jag hittills gjort. Jag fick en liten reminder, då jag klarade gårdagens läkemedelsräknetent utan att ens ha pluggat. Jag håller mig ofta dummare än vad jag är, hur knäppt det än låter. Jag kan om jag är tillräckligt intresserad. Det kommer man väldigt långt med. Och ja, jag har ett stort intresse av läkemedelsbehandling. Nästan lite för stort om man frågar min stackars sambo! Det är tid att börja tro på sig själv.

Det kanske även skulle vara tid att börja göra saker, man tidigare inte haft tid med. De som känner mig vet vad jag menar. Ridningen, så klart. Om ja jöutis.

Bilden hämtad HÄRIFRÅN

Tack å hej!

Helvetes jävla skit

Hittade ett vackert mönster till en korsstygnstavla som är så jag! Sådär lagom sarkastiskt, med en stor dos humor och en gnutta propaganda.

Tänk den i hallen där man kommer in. I stället för klassiska Home Sweet Home. Eller Carpe fucking diem. Inredningen är fortfarande vit, men tänk er då gästerna börjar ögna väggarna i det vackra hemmet och kommer till den här tavlan... Ha!

Glömde nästan nämna, mönstret kommer från Fuldesign i Sverige.

Vasalivet

Jag finns nog ännu, trots att aktiviteten lyser med sin frånvaro. Är andra veckan i skolan för detta läsår. Kommer att bli en intressant men tuff termin. Mycket viktigt som ska präntas in. Inremedicin, kirurgi, labbprover, farmakologi och så vidare. Men inspirerande känns det. Är ledig hela dagen idag (bra planering, Novia!) så det blev en längre sovmorgon, en ännu längre frukost och nu sitter jag här. Nä, jag är lika otålig som vanligt gällande att sitta stilla vid en dator. Nu blir det detta ställe som kallar:

Vad som hände under en veckas semester

 

Vitlöksmani

Som så med många andra bloggisar är det också slött på skrivfronten från min sida nu under juli månad. L är med svärfar på resa till Polen i nio dagar, själv åker jag till Stockholm nästa vecka. Så gräsänka is the word. Har satsat min tid på jobbet som vanligt, men har även hunnit med lite loppisrundning och promenader i bra sällskap.

Nu börjar min nykokade tomatsoppa svalna. Den med extra mycket vitlök. Måste passa på nu då man är ensam hemma ett tag. Imorgon blir det vitlökspotatis. På mina smörgåsar lägger jag färskost med vitlök. Ni fattar.

Loppis är nog ändå grejer. Ibland alltså. Idag hade jag verkligen tur. En stickad tröja från Tiger of Sweden för ynka två euro fick följa mig hem! Även två fina toppar, en vardagsskjorta och ett par jeans som får bli omvandlade till shorts. Från lite billigare märken men i 100% bomull. Nu slänger jag bara allt i tvättmaskinen så är de redo att användas.

Got to love it!

I jono

Har suttit en timme och väntat på min tur vid byns HVC. Väntrummet är värsta skvallerstället som finns. På en kort stund har jag ofrivilligt fått höra om 60-plussarnas osakliga åsikter angående sjukvården. "Tänk att di tar en neger i arbejti, jaa allsås folk tar di bara, int naasås ordning! En negerläkar, ja sko nu int vila fara ti han" Eller: "Jaa diher nuförtides sjuksköjtara, int dzer di na anna än siter vi datorn siin"...

Kom fram till det att det är synd att många är så trångsynta och bär på en så stor okunskap. Det är nästan lite skrämmande. Att man idag, 2013, sitter och kritiserar och fördömer läkare och annan vårdpersonal som verkligen behövs. Det är trots allt en stor brist på kompetent personal och alla behövs för att hela systemet ska fungera. Hoppas verkligen att dessa stackars trångsynta människor en vacker dag, ska inse hur toppenbra den finländska sjukvården är!

Regn på en måndag

Här råder nog lite av en inofficiell bloggpaus. Sommaren, ni vet. Mycket som ska hinnas med, datorn blir bortprioriterad som vanligt.

Sista tiden har det jobbats som vanligt, har hunnit uppleva Toto som några andra. Mycket nöjd över keikkan. Har även hunnit med det årliga Klackenpartyt, denna gång med Linda Bengtzing och Markoolio. Och Peeråsetzi förstås. En av de få traditioner vi faktiskt är mån om hos oss.

Har spenderat en del av förmiddagen vid läkargården för att ta EKG. Det är ju såklart pumpen som bråkar med mig igen. Denna gång är det lite annorlunda, så tänkte därför checka upp det. Är så otroligt trött de dagar som hjärtat inte riktigt vill som jag vill. Kortfattat blir det ungefär såhär: *slag*......Paus 3 sek.........*slag*slag*slag*...........paus 3 sek..............*slag*slag*.............paus 4 sek............... Ja ni fattar säkert! Blir så trött och vinglig och medicinen hjälper inte heller längre. Detta har börjat bråka med mig på arbetstid, så då bestämde jag mig att nu får det vara nog. Så he om he. Få se vad som händer nu.

Ute hällregnar det och är kallt. En mycket bra ursäkt att se nya filmen Safe Haven. En av de bättre filmer jag sett på sista tiden, den var gripande och väckte en hel del tankar. Skönt på ett sätt. HÄR kommer ni till trailern! Se den!

Har varit en hel del födelsedagsfirande nu i helgen. Först hade jag mitt kaffe i stillhet med de närmsta sörjande, nästa dag var det Melvins 2-årsparty.Vi har tjugo års åldersskillnad han och jag. När man fyller ett så obetydligt tal som tjugotvå får man vänta sig lite speciella och uppskattade presenter. Jag fick bland annat en ananas av min mommo och två olika sorts exotiska knäckebröd av mamma. Det är sånt man uppskattar nuförtiden!

Snart är det jobbet som kallar, ett lite halvslött kvällsskift på kommande. Skulle vilja ha lite action. (Bara för att jag säger så blir det en sjuhelvetes kväll...)

Sköt om er!

Febern tog mig igen

Tatueringsfebern alltså. Har sådär hastigt räknat, velat ha en tatuering i snart tio år, utan att det blivit av. Pengabrist och inspirationsbrist har varit de vanligaste orsakerna. Vill bara ha något smått. Men jag har börjat tänka lite blommor, minnestatuering till moffa, Astrid Lindgren och sådant. Få se. Jag ger det tid.

Fyndet

En tunn och sval sommarklänning från Malene Birger! Hittade den hängandes på en stång som visade ungefär 70 procents rabatt. Det tackar man bara inte nej till. Röran runt mig lägger såklart ingen märke till! :)

Still alive

Tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg, är på väg till stan i gott sällskap. Tjingeling!

Preggokudde

Jag vill sååå ha en sån här kudde, som egentligen är tänkt att man ska ha om man är gravid. Fick idén till den då jag läste Blondinbellas blogg. Tror jag skulle sova mycket bättre än tidigare, då jag dessutom sover ensam en stor del på grund av L's arbetsresor. Och tänk så bra för ryggen! Ofta blir man lite sned då man sover, axlarna sjunker ihop och hela kroppen får en viss snedställning. Värk och annan spunk kan fort smyga sig fram. Hittade liknande kuddar på Ellos för knappa 40 euro. Värt ett försök?

Haha, vore kul att inspektera läsarstatistiken efter att ha publicerat detta inlägg... Kan fort hända att den ökar en aning på grund av folks nyfikenhet. Så nej, ingen bebis på kommande. :)

Bordet vol. 2

Min kära mor fyllde jämnt i slutet av maj och reste iväg till Köpenhamn med pappa över sin födelsedag. Helt ovetande kommer hon hem och blir mött av ett sprillans nytt sex personers köksbord i ek och björk, som min händiga sambo L tillverkat i smyg. Jag är så stolt över min sambo, han kan allt och jag menar det. Ibland får man verkligen skryta lite. Och vet ni - min mor är ännu till sig över bordet. En fullträff med andra ord.

Examensfest och sånt.

Har varit rätt rörigt här hos oss på sista tiden. Festställande med stora F, klädpanik (som senare redde upp sig efter att jag fick hittade en nål, tråd, pincett och tång...), sockerfylla, fick händerna ordentligt uppmjukade efter fyra timmars diskande, samt började på nya jobbstället igår. L reste iväg till Savonlinna av alla ställen för att bygga en villa eller någonting i den stilen. Saknar honom grymt mycket redan.

Tror nästan att jag bjuder på lite bilder från helgen, istället för att hålla på och halvflumma här.

Int fejksmajlar ja vel?

Notera mammas vackra klänning!

Bordsdukning på nya bordet.

Mommo, vår restaurangkock E och mommos brorsfru.

Festmat.

Mer festmat.

Den vackra klänningen var till min stora förvåning måttbeställd på nätet och passade!

Moster skickade blommor från STHLM.

Övertalade Mommo (77 år) att pröva min skinnjacka och E's festskor. Hoppas man får hennes gener....!

The Dishwashers.

L tänker: - Kvinnfoltzi....

Mycket på gång

Jag hinner inte riktigt med. Nu i skrivande stund är klockan tre före tolv på natten och jag känner att jag äntligen börjar varva ner efter kvällsskiftet. L har börjat montera Terihus igen, så han är i Nokia den här veckan. Blandade känslor. Saknaden är trots allt stor då man har varit sambosar på heltid igen, nu i över två månader.

Men ensam har jag ändå inte känt mig. Jag har kursat, jobbat, ordnat och fixat och försökt ta lite sol däremellan. Imorgon ska jag försöka hinna hjälpa till hemma i Pera inför E's kommande examensfest. Är för tillfället väldigt tacksam att jag inte bor under samma tak som dem, minns själv stressen över allting då jag för flera år tillbaka tog min husbyggnadsexamen.

På söndag byter jag verkssamhetsställe för jobbet, för en månad. Arbetsgivaren är den samma, men arbetet är lite mer omväxlande mot det nuvarande. Ska vara på Sandbacka vårdcenter, samma ställe som jag gjorde min praktik på. Jag vet att det blir nyttigt och lärorikt. Och betydligt svalare, än att sitta i sin lilla Corolla mellan klienterna.

På fredag ska jag äntligen och ta bort stygnen jag har på kinden. Det är skönt må jag säga. Som vanligt då man har stygn kliar det något fruktansvärt och jag är rädd att jag skrapa sönder kinden på natten då jag sover. Som tur har det inte ännu hänt.

He om he.

Tankar

Det händer sig att man är ensam hemma, i mitt fall fixar jag på med att tvätta fönstren, före kvällsskiftet börjar. Och ens funderingar blir väldigt djupa, på samma gång man håller på och donar. Det är funderingar om livet, döden, etiska grejer, personliga saker, vänskap, hat... Listan blir lång. Det kommer flashbacks från förra sommaren. Minnen och tankar som väcks till liv. Man frågar sig själv, vad höll jag på med riktigt? Fem före att köra slut på sig själv. Miste en av de viktigaste personerna i mitt liv och höll huvudet ovanför vattenytan. Var engagerad i tusen olika saker, på samma gång man jobbade 110% med all övertid inräknad.

Och i samma svep kommer jag fram till det att det nog var ett smått mirakel att jag överhuvudtaget kom in till "sjukis". Såg verkligen inte läraren som intervjuade mig, den sönderstressade, oroliga människan som spelade så humoristisk, självsäker och trygg? Är jag verkligen en så bra skådespelerska eller hade jag bara tur? Många frågor som jag säkert aldrig får svar på.



Jag gick igenom lite bloggar i morse och hittade den här texten på Lindas Lantliga (hennes blogg är ack så mysig!)

"Livet är inte alltid en dans på rosor. Ibland känns det som om jag har underlag till att skriva en hel bok om livets alla sidor. Så mycket att vara tacksam för, på samma gång som det finns så mycket att fundera på. Så mycket så jag får ont i magen.

Att försöka vara alla till lags har jag slutat med för länge sedan. Att kämpa så man nästan slår knut på sig själv, utan att mötas av ett uns av tacksamhet är inte mera my style. Men i alltför många år höll jag på så.

Att veta vem ens sanna vänner är. En så underbar sak som att få barn, visar tyvärr också baksidan av de vänner som inte är sanna. Men då är det ju heller inga vänner.

Att många verkar tro att livet är som en bok med glansbilder. Och de som har de vackraste bilderna vinner. Ytan ska vara perfekt, och vad som döljer sig där bakom ska man inte visa.
Att jag på min blogg visar bilder av ett välstädat hem, betyder inte att det inte finns skit i hörnen även hos oss. Det hoppas jag att alla förstår. Många ifrågasätter att jag hinner handarbeta. Men, det är bara hur man prioriterar. Istället lämnar disken den kvällen, och någon kvällslänk tar jag aldrig.

Att vara sann mot sig själv. Älska det man älskar. Hata det man hatar. Att gråta när man är ledsen och skrika när man är arg. Är jag sann mot mig själv och andra människor, vet jag att jag alltid gör det jag tycker är rätt. Jag behöver inte ångra något, och kan stå för det jag gjort och gör.

Att man aldrig kan skämma bort någon med för mycket kärlek. Man ska inte skämma bort sina barn, eller någon annan med för mycket prylar. Då mister de saker man redan har sitt värde. Det håller säkert de flesta med om. Men kärleken är det helt tvärtom med, där är det bara att ösa på allt man har.  Ett av mina favoritcitat är "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek. Så kommer folkvettet av sig själv." Av Astrid Lindgren.

Att älska så mycket så man blir rädd för livet. Helst skulle jag låsa in mig och de mina i en bunker. Där skulle vi sitta skyddade för livets faror, och bara älska varandra dag ut och dag in. Allt fruktansvärt som kan hända skrämmer skiter ur mig. Varje dag. "

He byri ta se.

Kanske den svåraste kursen hittills blev idag godkänd. Otroligt skönt. Känns så bra! Nu är det bara en fjuttig finskakurs kvar att tenta bort, samt att få studiepoängen som kommer från sommarjobbet. Så är liksom första året i sjukis ett minne blott. Två och ett halvt år kvar då bara.

Annars då. Studerar faktiskt även här hemma, men detta i form av en läkemedelsskolning som är ordnad av arbetsgivaren, som alla hemhjälpare, närvårdarstuderande samt sjukvårdarstuderande måste gå. Föreläsaren är superbra, vilket är tur, eftersom det mesta vi haft om har varit repetition för oss som studerar. Skulle enkelt bli tråkigt annars.

Kära mor fyller även 50 år idag och hon och pappa drog iväg till Köpenhamn några dagar. Kanske för att slippa bli uppvaktad? Men vi har gjort en mycket trevlig överraskning åt henne. Hon får se den då hon kommer hem... Även min syster kommer att firas i månadsskiftet, eftersom hon då kan titulera sig som restaurangkock.

Igår var jag på en minioperation, för att få borttaget ett födelsemärke på kinden. Hade en väldig tur, eftersom läkaren var plastikkirurg. Nu menar jag inte att jag fick något gratis facelift (höhö), men hennes sutureringsteknik var så bra att det inte kunde bli bättre, enligt sköterskorna som stod runt mig och tittade på hennes arbete. Som tur hinner stygnen borttas före E's examensfest.




Sådant här hos oss.

Söndag kväll

En mycket bra pingstsöndag börjar lida mot sitt slut. Har njutit av värmen, levt riktigt villaliv, ätit gott och hjälpt mommo med ett och annat. Allt detta i sällskap av min bättre hälft. Skönt att få ta det lugnt och bara vara, efter flera veckors slit och släng. Knappt så vi har sett varandra under dessa vardagar.

Här sitter jag nu i kvällssolen på vår terass, och försöker blöta loss den gröna färgen på mina hälar. En dags barfotatrampande på nyklippt gräs har satt sina spår. Konstaterar nöjt att denna helg verkligen inte har slösats bort på soffan inomhus.

Igenkänningsfaktor

Klänningsgalen

Alltså. Titta. Va fin! Klänningen kommer från märket Lavand och hittas HÄR. Ett tips till någon som vill ha en klänning som inte alla andra ännu har! Finns även i laxrosa. Har faktiskt inte ens hittat en googlad bild på någon som bär denna klänning, så den lär vara rätt så ovanlig ännu.

Upptäckt

Jag vilade mitt trötta, smått värkande huvud genom att gå igenom lite inredningstidningar, och hittade denna lampa. Gyro Lamp från tillverkaren Artwood. (Okristligt dyr.) Rustik, faktiskt smått kyrklig, men ändå rätt rå. Passar därför ihop med någonting lite sirligare. Tänk den ihop med ikeas vita ektorpsoffor. Kan någon snäll svetsa ihop en sådan här?

 

Lampan in action.

Bilderna lånade från google.

Det våras

Fick en sådan sjutton till energikick då jag steg upp, att jag fått gjort en hel massa saker som annars bara lämnar. Främst tråkigt pappersarbete. Nu måste jag sticka iväg till Jakobstad av alla ställen för att hämta ut ett paket som kommit lite fel. Skall få ett testpaket från Buzzador med olika hårborttagningsprodukter. Ringde till R-kiosken i Jakobstad och frågade ifall de kunde skicka vidare paketet så att jag inte skulle behöva köra ända dit men nej, det kunde de nog inte. Kanske blir en loppisrunda i samma svep?

Dessa produkter lär ska vara med i paketet! Blir spännande att testa!

buzzador.fi

Trivs väldigt bra på praktikplatsen. Tror att det har råkat sig som så, att jag nästan har fått pröva på allt och lite till. Har lärt mig allt från att ta ekg, tagit reda indikationerna på hundratals olika mediciner, till att pröva på att sticka intramuskulärt i en patient. Var även nåldyna åt en kompis igår som ville öva lite kanylstickande.

Skulle det inte finnas så mycket praktik som vi faktiskt har (70 sp, dvs. en tredjedel av utbildningen), skulle det säkerligen kännas så här då man skulle börja på sitt riktiga jobb.

www.hoitajat.net

Den perfekta utejackan

Min turkosa vindtäta jacka från Didrikssons börjar säga upp kontraktet. "Ärvde" den av min syster, så den har varit med rätt länge. Alla band börjar gå sönder och den är nästan ljusblå, den är så bleknad. Duger dock bra som sämre jacka att ha t.ex. i hemvården!

Denna jacka från Helly Hansen är verkligen något jag går och drömmer om. Svindyr, men jag skulle troligtvis ha den väldigt länge. Sponsorer? Någon?

Nilkkurit

Som den äkta fashionista jag är, beställde jag ett par näpna skor åt mig. Har länge letat efter en modell med under 10 cm hög klack ("bara" 8,5 cm), som man kan bära med både jeans en fredagskväll eller då man skall vara lite stiligare. Rätt mångsidiga alltså. Har ju varken råd eller utrymme att äga femton olika par skor. Fick just ett textmeddelande att skorna kommit på posten, så imorgon hämtar jag dem!

Det var dagens mycket givande uppdatering. Känns ärligt talat som om jag inte riktigt har tid eller lust med bloggen, eftersom det är många andra bollar i luften just nu som praktik, skolarbeten, praktikarbeten, födelsedagar, examensfest, tent, you name it!

Over and out.