Tankar

Det händer sig att man är ensam hemma, i mitt fall fixar jag på med att tvätta fönstren, före kvällsskiftet börjar. Och ens funderingar blir väldigt djupa, på samma gång man håller på och donar. Det är funderingar om livet, döden, etiska grejer, personliga saker, vänskap, hat... Listan blir lång. Det kommer flashbacks från förra sommaren. Minnen och tankar som väcks till liv. Man frågar sig själv, vad höll jag på med riktigt? Fem före att köra slut på sig själv. Miste en av de viktigaste personerna i mitt liv och höll huvudet ovanför vattenytan. Var engagerad i tusen olika saker, på samma gång man jobbade 110% med all övertid inräknad.

Och i samma svep kommer jag fram till det att det nog var ett smått mirakel att jag överhuvudtaget kom in till "sjukis". Såg verkligen inte läraren som intervjuade mig, den sönderstressade, oroliga människan som spelade så humoristisk, självsäker och trygg? Är jag verkligen en så bra skådespelerska eller hade jag bara tur? Många frågor som jag säkert aldrig får svar på.



Jag gick igenom lite bloggar i morse och hittade den här texten på Lindas Lantliga (hennes blogg är ack så mysig!)

"Livet är inte alltid en dans på rosor. Ibland känns det som om jag har underlag till att skriva en hel bok om livets alla sidor. Så mycket att vara tacksam för, på samma gång som det finns så mycket att fundera på. Så mycket så jag får ont i magen.

Att försöka vara alla till lags har jag slutat med för länge sedan. Att kämpa så man nästan slår knut på sig själv, utan att mötas av ett uns av tacksamhet är inte mera my style. Men i alltför många år höll jag på så.

Att veta vem ens sanna vänner är. En så underbar sak som att få barn, visar tyvärr också baksidan av de vänner som inte är sanna. Men då är det ju heller inga vänner.

Att många verkar tro att livet är som en bok med glansbilder. Och de som har de vackraste bilderna vinner. Ytan ska vara perfekt, och vad som döljer sig där bakom ska man inte visa.
Att jag på min blogg visar bilder av ett välstädat hem, betyder inte att det inte finns skit i hörnen även hos oss. Det hoppas jag att alla förstår. Många ifrågasätter att jag hinner handarbeta. Men, det är bara hur man prioriterar. Istället lämnar disken den kvällen, och någon kvällslänk tar jag aldrig.

Att vara sann mot sig själv. Älska det man älskar. Hata det man hatar. Att gråta när man är ledsen och skrika när man är arg. Är jag sann mot mig själv och andra människor, vet jag att jag alltid gör det jag tycker är rätt. Jag behöver inte ångra något, och kan stå för det jag gjort och gör.

Att man aldrig kan skämma bort någon med för mycket kärlek. Man ska inte skämma bort sina barn, eller någon annan med för mycket prylar. Då mister de saker man redan har sitt värde. Det håller säkert de flesta med om. Men kärleken är det helt tvärtom med, där är det bara att ösa på allt man har.  Ett av mina favoritcitat är "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek. Så kommer folkvettet av sig själv." Av Astrid Lindgren.

Att älska så mycket så man blir rädd för livet. Helst skulle jag låsa in mig och de mina i en bunker. Där skulle vi sitta skyddade för livets faror, och bara älska varandra dag ut och dag in. Allt fruktansvärt som kan hända skrämmer skiter ur mig. Varje dag. "