Sakta framåt...

Lyckan blev stor då jag till min glädje märkte att några studiepoäng åter har trillat in. Det är visserligen pyttesmå steg på vägen, men en kurs som Läkemedelsbehandling och Farmakologi är inte en kurs man i första hand vill slarva sig igenom. Känns bra. Allt verkar flyta på i sakta mak.

Fick veta att vi endast har skola på måndagsförmiddagarna i maj, efter praktiken. Det är egentligen mindre kvar, än vad man skulle kunna tro. Några större arbeten, tre tenter och då är det där. Praktiken förstås. Sen är det sommarlov.

Måndagen till ära, glömde såklart min telefonladdare hemma, och märkte det först då jag kom till Vasa. Fick helt enkelt gå och köpa en ny. "De problem som kan lösas med pengar är inga stora problem", var det visst någon klok man som sa. Tänkte även krocka med en annan bil, märkte hur urdåliga mina vinterringar är och han bannas x antal gånger över hur torr luft vi har i lägenheten. Det var min måndag det. Som tur har jag underbara vänner här i Vasa som lyfte upp min dag.

Imorgon är det klinisk övning och studiebesök till ett servicehem här i stan som gäller. Lite kul då man inte alls vet vad det är för ställe - gillar spänning.

Har hittat en ny sida hos mig själv - jag ogillar rutiner och då det blir för enkelt och enformigt. Kanske därför jag ogillar då det blir för lugnt på jobbet? Ser verkligen fram emot praktiken då det förhoppningsvis händer lite och jag är helt grön på nytt. Jag har börjat leta efter utmaningar och dras till situationer då jag inte känner mig helt trygg... Lite svårt att förklara, men jag söker spänning! Helt på sin plats med ett miljöbyte om några veckor alltså.