Med min "otroliga tur" blev även detta sportlov spenderat på soffan, med en filt, tekopp och fyra olika mediciner, för att kunna andas någotsånär. Minns dock inte när jag senast skulle ha varit såpass hostig och rosslig som nu. Väntar med spänning hur den här kvällen kommer att bli med tanke på att gårkvällen blev aningen jobbig...
Största felet med att ha anhöriga som blir sjuka, eller då man själv blir sängliggande, är att man vet för mycket. Och jag har onda aningar över att detta rätt så enkelt utvecklas till pneumoni ifall jag inte sköter mig. Inte för att det heller skulle vara hela världen, men lite störande, onekligen.
Men jag håller tummarna och hoppas på det bästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv på bara!