Tankeställare

Surfade runt på lite bloggar och sånt, och kom till Kenzas blogg och såg på dessa två filmer. I Sverige är dom så bra att laga såna här filmer som berör. Försökte hitta lika bra filmer från Finland men utan resultat. Dessa två är mycket sevärda. Många tankar bubblade upp i huvudet på mig.

(Detta är mest som en påminnelse åt mig själv, men ta gärna del av den)

Framtiden är ju alltid så oviss. Idag, imorgon eller om tio år kan någon av ens nära och kära få en ledsamt besked om cancer. Det är en stor procent av oss alla som någon gång kommer att drabbas. Största delen drabbas i hög ålder (som min morfar), men också många unga drabbas.

Ibland väntar man och undrar när livet riktigt ska börja. Är det bara jag, eller har någon annan också en känsla av att man liksom går och väntar på livet med händerna i fickorna, och tror sig befinnas i ett slags förstadium till det egentliga livet? Förstår ni hur jag menar? Dagarna bara går och man liksom väntar. Det är ju så fel. Man borde inte tänka så. Vi borde leva livet som det vore vår sista dag, hur klyschigt det än låter.
Klart att det inte är möjligt att resa och flänga runt hur som helst, men den attityden borde man ju ändå ha egentligen, då det kommer till hur man behandlar sina nära och kära. Man vet aldrig vad morgondagen bär med sig. Vad jag vill komma till är att vi ska ta hand om varandra om ta vara på tiden.

-----------------------------------------------------------------

Nu skall jag tvätta bilen och sen bege mig på ett kvällskift på jobbet. Ha en skön söndag!