Det finns ju ett talesätt som lyder något i stil med,
tå ein sak kråtar, kråtar allt. Lite så är det för tillfället.
Lämnade på vägen i Krombi med min Corolla igår på väg till insulintenten. Tack o lov för att mommo kunde komma och skjutsa mig sista kilometrarna och att pappa och systern kunde dra bilen tillbaka till Snåre sen efteråt. Och vilken tur att jag kunde låna moffas gigantiska Volvo, så att jag slapp till jobbet idag och på sen fredag. Men bilen då. Jag är så förbannad på den att den nästan skulle åka billigt nu.
Ein ströömfeil, seeket i generaatore, påstår dom. Jag suckar bara och hoppas att min moffas bil ska hålla ihop så att jag klarar mig tills min pluttbil är fixad. Även den verkar ha lite småskavanker eftersom den är av modell äldre. Bland annat gnisslar den något otroligt. Suck. Och på något sätt måste vi också köra ner till Bergö på stundentfest. Och vi ryms inte alla i en bil. L's bil är även den på långreparation. Ännu större suck. Finns det nån jäkla bil som inte bråkar? Svar: Nej.
 |
| Lånad från weheartit.com |
Konstigt nog får man gjort som mest då man är trött och arg också. Städade hela lägenheten på ett huj (vilket inte händer ofta), diskade och ordnade en hel del. Kan väl bero på att jag är lite stressad med det här med bilen. Man cyklar liksom inte från ställe till ställe då man bor här. Och en stor del av mitt jobb är just att köra bil...
Nåja, nu räcker det med klagovisor, det är i alla fall lönedag imorgon och solen skiner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv på bara!