Tidsfördriv i samband med tillbakablickar.

Snubblade över den här listan då jag var ute i bloggvärlden och kan inte låta bli.


För fem år sedan: Blond, liten och relativt kaxig. Gick första året i yrkesskolan i grannstaden. Den här tiden på året hade jag min allra första praktikperiod på firman som jag senare skulle jobba på. Jag stortrivdes och lärde mig enormt mycket minns jag. Under denna tid i livet blickade jag varken framåt eller bakåt i livet. Jag är visserligen glad att man förstod att njuta av det.
- Parentes: Nu då jag tänker efter lite noggrannare var det under denna period som jag träffade min nuvarande pojkvän/sambo för första gången i samband med praktiken. Lite kul att det faktiskt är så länge vi har känt varandra!

För tre år sedan: Stolt BC-körkortsägare. Detta var stort och verkligen något som jag hade väntat på länge. Jag trivdes även rätt så bra med livet. Stortrivdes med att få bygga, men i samband med detta började astman och ryggproblem komma till kännedom. Det kändes verkligen uselt att hamna att inse att ett branschbyte var oundvikligt då det kommer till jobbet man skall hålla på med länge. Arbetade på K-Rauta och vantrivdes på grund av min usla finska. Såg även AC/DC denna sommar. Det ni!

För ett år sedan: Byggde för fulla muggar. Var utexaminerad från skolan och var anställd på firman sedan jag slutade skolan. Jag stortrivdes på jobbet, men strulade med allt annat. Detta var kanske det mest händelserika året i hela mitt liv. Detta år utvecklades jag enormt mentalt. Jag lärde mig lyssna på mig själv, oroa mig mindre, höja självkänslan och att sluta ta skit. Otroligt lärorikt år. Handlade bil två gånger. Den första såldes på nytt efter några dagar, den andra är den legendariska lila corollan som jag fortfarande äger.
Mot hösten hamnade jag att sluta på firman och började studera i Peffan i Vasa. Hade ganska höga förväntningar på stället, som så småningom tynade bort. Ganska stor grej att flytta från landet till ett okänt radhusområde i stan.

För tre månader sedan: Vantrivdes på Brändö. Vantrivdes i skolan. Hade konstant hem/jobblängtan och kände att Peffan absolut var fel ställe för mig. Så hittade jag och min nuvarande kämppis den perfekta tvåan på Skolhusgatan i Vasa. Kunde uthyras nästan strax. Vi skrev kontrakt och flyttade. Kändes som lite ljus i tunneln i och med faktumet att man faktiskt slapp bo helt ensam på läbbiga Abborrvägen langt bakom takana i sin lilla skrubb med golvet 20 cm under marknivå - Hu! Så från och med då blev det Skolhusgatan som gällde. Det var väl här någonstans som jag började få lite klarhet i att jag gjorde samhället en tjänst om jag inte blev klasslärare. *ironi* Men hursomhaver kom det fram här någonstans.

Igår:  Hände det verkligen inte mycket. Ungefär samma sak som idag, d.v.s. stiger upp med pojkvännen, snyter sig 6 gånger i timmen, hostar, äter, ser på tv, stickar...

Imorgon: Ska jag sätta punkt för denna sjukstugeillusion och så ska vi köra in till stan så att jag får rösta, och så ska vi hem till mamma och pappa för att hälsa på. Punkt.

Om ett år: Är jag för hoppningsvis (!!) vårdstuderande på Novia i Vasa och känner mig nöjd med mitt val. Och lättad. Kanske lite mer stressad än nu. Men ändå sådär mer hälsosamt stressad över skolarbeten och sånt. Inte som nu, denna jag-vet-inte-vad-som-kommer-att-hända-med-min-framtid - stressen. Usch. Den gör magsår åt en med mindre.  Säkerligen har jag flera gånger mer skolarbete än vid Peffan, men jag tror att jag kan garantera att det kommer att kännas så mycket intressantare och mer meningsfullt!