PSST..

Jag bloggar numera på beccasas.wordpress.com, gå in dit vetja!

Snörvlande moraltant i farten

Det är nog flera år sedan jag var sjuk två gånger under samma höst, men idag kom undantaget. Ett huvud fullt med snor, en torr hals och måttlig feber. Ska man se det positiva i det hela, kan det konstateras att timingen att bli sjuk passar mig riktigt väl. Denna vecka är helt utan några särskilt viktiga föreläsningar, vilket betyder att jag lugnt kan stanna i säng imorgon. Ovanligt för att vara en högskola - jag vet.

Det börjar bli juletider. Folk är hysteriska över all shopping som skall utföras och stressar sig till perfektion. Det duger inte längre med någon intressant bok och kalsonger. Själv skall jag infinna mig på morgonskift under julaftonen, vilket betyder att jag slipper allt eländigt ställande och dukande och nästintill kan sätta mig vid matbordet vid föräldrarna, strax efter arbetsdagens slut. Tycker det är rätt lyxigt.

Jag har själv märkt en sak. Jag har blivit väldigt anti- allting. En riktig moraltant. Det börjar koka bakom pannbenet på mig, då jag ser 7-åringar peta på sina iPhones, folk som sitter bredvid varandra, men umgås genom att tyst sitta och stirra på varsin pekskärm. Att läsa böcker är numera en ovanlighet. Det är också sällan man se någon ha en gedigen men okomplicerad hobby. Ifall man har det, är det någonting väldigt extremt, som hockey till exempel, eftersom man försöker få en karriär inom det, med det samma.

Har läst flera intressanta artiklar angående dagens mediasamhälle och barnen som växer upp i det. Man menade att vi inte ännu kan se de riktiga följderna, då till och med barn i 3-årsåldern spenderar en stor del av fritiden, med att peka på en platta, eller spela Wii. Man gissar att hjärnan inte utvecklas på samma sätt, och i samma takt som tidigare. DET är skrämmande. Varifrån får barnen inspirationen då, till att sitta och peka sig fram? Från föräldrarna såklart. De är ju de största förebilderna. Det blir fort svårt att motivera läsplatt- och smartphoneförbud på kvällarna, då föräldrarna sitter bredvid varandra i soffan, med varsin platta i famnen. Det ni.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17745738.ab
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/forskolelarm-foraldrar-slapp-mobilen_8657440.svd

Tyckte att jag även läste någonstans att ett litet barn i typ dagisåldern får 19 minuter aktiv tid per dygn, med sin förälder, gentemot Facebook som låg någonstans på 120 minuter per dygn. Kom inte och säg att det här är dagens melodi. Vi har inte ännu sett följderna av det hela. Och för att vara riktigt ärlig, tycker jag att det hela säger sig självt.

Är det bara jag som har tänkt på vilket stor skillnad det är på livet och cyperspacelivet? Jag tror att många glömmer bort det, även jag ibland. Vi är mer intresserade av att hålla koll på vad andra gör och tycker, istället för verkliga livet. Är man dessutom lite blyg i sin natur, är detta ett väldigt bra sätt att få "hållas med i rullarna". Jag tror knappast att någon som ligger på sin dödsbädd, ångrar att dom facebookade för lite. Nu bör jag sluta, förrän detta går till överdrift. Men visst har jag en point?


HÄR HÄR och HÄR finns några artiklar och intressanta diskussioner till, om det finns flera intresserade moraltanter.
 

Just nu

Tiden står stilla. Jag har många inlämningsuppgifter kvar att göra, men det nappar verkligen inte. Tror att det främst beror på att jag är uttråkad. Den enda utmanande grejen med dessa inlämningsuppgifter är att få ihop en text som verkligen kommer från en vettig källa, att orka förklara varenda begrepp, för att nästintill övertala läraren att man nog kan och förstår. Trots att allt egentligen är självklarheter. 

Min personliga åsikt är, att det viktigare med ett bra innehåll, istället för att knåpa ihop många och långa uppgifter som handlar om saker man kan räkna ut själv och logiskt nog förstår. Utmaningar, tack. Inte bara en stor arbetsbörda, innehållande självklarheter som skall benas igenom, bit för bit. Allt tar så länge. I onödan, känns det som. När blir man utexaminerad då? Siktet inställt på hösten 2015... Zzzz...

He om he. Nu blir det lite Grey's anatomy - min räddning i dessa tider.

Studiebubblan

Hej på er, här kommer ett sporadiskt inlägg. Jag har fullt upp i studiernas tecken men försöker hinna med annat. Till exempel som att skolka morgondagens enda lektion och köra iväg norrut, hemåt, om en liten stund. Ibland får man helt enkelt prioritera lite. Missbrukarvård i all ära, men he huvittar int riktigt nu. Vill bara hem för att vara med mannen i mitt liv, få i mig lite avgasfri utomhusluft och gå på minneskonsert, ägnad till en av Kokkolas musiker som även var familjebekant.

Förresten har jag bestämt mig för en sak. Jag har sockerförbud ända till jul. Det behövs, tro mig. Det förbjudna är givetvis godis, men även bulla, söt yoghurt, glass och annat onödigt sliskigt men ändå så fruktansvärt gott. Förstå ångesten. Jag är helt beroende av socker - eller ja, av snabba kolhydrater om vi specificerar lite. Vitt bröd, pasta och ris rekommenderas även att jag undviker. Det borde dock gå smidigare med dessa eftersom jag faktiskt gillar fullkornsgrejer då det kommer till riktig mat.

Jag tycker om mat. All mat. Jag älskar en euron juusto lika mycket som en grekisk sallad. Jag kan med det samma erkänna att jag älskar pizza och annan grillmat. Något fruktansvärt mycket. Det är så sjukt gott.(Vadå leva för att äta?) Men erkänn nu, alla hälsoexperter, att det är det. Men kan även tillägga att jag inte är någon storkonsument. Annars skulle jag ofrivilligt få uppdatera garderoben.

Men nu blir det helt enkelt andra tag. Inga genvägar, bara att köra målmedvetet och smart. Nästa vecka hävs mitt motionsförbud, vilket innebär att jag får börja motionera igen efter en envis influensa.

He var he, nu skall jag krafsa ihop mina grejer som ligger utspridda i lägenheten och köra iväg norrut.

Proo tipp vem ja har druuft et?

Hisan!

Till all lycka kommer han hem på fredag, från sin arbetsresa till Helsingfors. Ibland tror jag att det är bra att riktigt längta efter varandra. Känner mig som ett litet barn som väntar på julafton. Det har på alla sätt och vis varit en lite annorlunda vecka, eftersom jag inte har haft någon skola att tänka på, och endast tillbringat min tid på hemmaplan. Lyckligtvis har jag haft att massor av olika grejer att hålla på med. Och en hel del kaffe har det druckits.